yellowbar
Tack för mig! Samhällsturism är nya perspektiv i sin renaste form och vad jag tycker om Silicon Valley

 

Man lär sig mycket av en veckas samhällsturism i Silicon Valley. Jag har rest mycket, men aldrig som samhällsturist och aldrig till Silicon Valley. På en vecka utvecklar man förstås inte total förståelse för ett ställe, men jag skulle ändå säga att jag har lärt mig mer om Silicon Valley på en vecka än vad jag hade gjort på månader som vanlig resenär. Man lär sig om mentaliteten, hur folk bor och jobbar, deras kulturella små egenheter och rutiner.

En sak som slog mig med Silicon Valley-borna är att de är som änder; de skrider fram långsamt men under vattenytan paddlas det som fan. Det är en märklig blandning av lugn mjukhet och en stenhård prestationskultur.

På vissa sätt känns det mer likt Sverige än övriga USA. Folk är inte lika konfliktinriktade i Silicon Valley som i många andra delar av USA. Folk här är smala och hälsosamma. Men på andra sätt är det såklart väldigt amerikanskt: bilberoendet är en sådan sak. Det är väldigt svårt att ta sig runt i Silicon Valley utan bil.

Att förstå något så grundläggande som vad Silicon Valley faktiskt är har jag också fått en bättre förståelse för. När många kommer hit brukar de undra var dalen är någonstans när de befinner sig mitt i den, eftersom upplevelsen av platsen, och var den börjar och slutar, inte är så konkret som man hade förväntat sig.

Människor i Silicon Valley tar hand om sig själva. De flesta tränar, ingen röker. Det är lätt att få lite ångest om man själv inte lever ett perfekt liv. De flesta är förstås och väldigt välmående. Dalen är ett av USA:s rikaste områden. Har man ett bra jobb och korta pendlingsavstånd till jobbet så är det väldigt enkelt att leva ett skönt liv i Silicon Valley. Klimatet, utbudet av barer, restauranger och aktiviteter gör Silicon Valley till ett perfekt ställe att bo på. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att flytta hit. En slutsats som jag nog inte hade vågat dra efter en vanlig resa hit, men samhällsturismen gav mig en inblick som jag inte hade fått annars.

Efter att ha testat samhällsturism med Lufthansa Reality Tours kan jag konstatera att jag gärna gör om det. Som gammal bartender hade jag kunnat tänka mig att köra ett barpass på nästa destination. Att snacka med lokala stammisar på en bra krog under en kväll måste vara ett bra sätt att lära känna destinationen. Det blir spännande att följa om samhällsturism är något som kommer utvecklas till en bredare trend. Jag tror att det är ett format som har framtiden för sig – för den som har rest mycket och är samhällsintresserad är det ett bra sätt att förnya sin energi och sitt intresse inför att besöka nya (och gamla) platser. Folk behöver nya perspektiv och här får man det i sin renaste form.

Jag säger som Lufthansas flygvärdinnor efter landning – ”bye bye and Aufwiedersehen!”.