yellowbar
En hyllning till det lagom snabba internet på 10 000 meters höjd

Ibland kan jag känna att det inte är bra med för snabbt internet. Det tar aldrig tid för sidor att ladda längre – och denna oerhörda snabbhet skapar flyktighet. Människans “attention span” sägs ha kortats med en tredjedel bara under 2000-talet – och det ska vara snabbt internet som ligger bakom.

När man flyger är wifi-uppkopplingen inte fullt så snabb som hemma i ett vanligt, fiberutrustat svenskt bredbandshem. Satellituppkopplingarna har helt enkelt inte samma hastighet. Lufthansas internet har fungerat väldigt bra för oss – och att det inte går i 1000 mbit per sekund ser jag mest som en fördel. Flygplanens internet har varit lagom snabba. Surfandet blir mer genomtänkt när det inte går för fort.

När man surfar med det alldeles för snabba markburna internet blir man lätt tankspridd och förvirrad. Flikarna blir för många när tillgången är obegränsad. Ibland känns webbläsare på markburet internet som draken Hydra i den grekiska mytologin; för varje huvud som huggs av växer två nya ut. På samma sätt leder varje flik till två nya flikar genom ett exponentiellt klickande på länkar. Det är inte ett helt hälsosamt surfbeteende framdrivet av den höga hastigheten.

Är det verkligen ett sådant slit- och släng-internet vi vill leva i?

Ett för snabbt internet leder till att varje enskilt klick tappar sitt värde. Man behöver inte ens läsa det man öppnar, för tillgången är obegränsad och direkt. För långsamt internet leder till frustration. Lagom är bäst helt enkelt. Då tar man till vara på internet och får en mer fokuserad upplevelse.

När internet går i lagom hastighet blir surfupplevelsen mer harmonisk; i stället för att skapa koncentrationssvårigheter påminner nätet då mer om att till exempel läsa en bok eller gå på yoga. Därför kan det vara bra när det tar lite tid att ladda en sida; tid som man kan använda för eftertanke och reflektion, eller för att längta efter att få se det som står när sidan har laddat färdigt. Längtan kan vara en härlig känsla, som våra alldeles för snabba uppkopplingar på marken inte låter oss känna. De unga i dag växer upp i ett internet där man aldrig behöver se fram emot något. Men i luften blir det möjligt på nytt.

Det sannolika är väl att internetuppkopplingarna på flygplan kommer att utvecklas och bli snabbare. Men frågan är om snabbare vore bättre? Min förhoppning är att Lufthansa vågar ha kvar sitt internet som det är nu.
Den enda surfupplevelsen som lär kunna slå Lufthansas lagom snabba wifi på planet är att surfa bräda längs kusten i Santa Cruz, bara en halvtimme från San Jose Mineta Airport, dit Lufthansa börjat flyga sin Silicon Valley-linje. Där finns ett bra hostel för startupmänniskor, som låter människor kombinera strandsurfing med nätsurfing och arbete. Det är ett boende för “work hard, play hard”-människor.